Satt i går kväll och utvärderade den gångna säsongen och funderade på vilken tävling som varit roligast i år.
I min värld är en tävling riktigt skoj när den är lång och teknisk, därför går ex Cykelvasan bort direkt. Sen gör det ju inget om man lyckas pricka en bra dag med pigga ben och tjockt pannben, skulle sen placeringen dessutom bli bra så är det helt klart lyckat.
I botten på skalan ”roligaste tävlingen” hittar vi nyss nämnda Cykelvasa, inte nog med att det var vad jag minns drygt 60mil dit, utan precis allt strulade. Började med att pga sjuka barn så blev den bil jag skulle åka upp med upptagen, fixade lånebil och trodde allt var grönt tills jag såg bilen, en Toyota Auris. Stor som en godisbil………
Hur som så fick jag in cyklar, reservhjul och all annan skrot man inte vågar åka utan och kom upp kvällen innan lite så där lagom stressad.
Kunde efter tjat och väntan i TC få min plats i första fålla och var nöjd.
På tävlings morgonen 45min innan start står jag vid banderollen och värmer upp då det händer, två tänder på stora klingan bestämmer sig för att gå av och katastrofen är ett faktum.
Tack varken en heroisk insats av Tommy Skagert och Mats Sunberg som innehöll stöld av storklinga samt att vänligt men bestämt be en konstapel som spärrade av en väg att flytta sig omedelbart så fick jag på klingan, 12min innan start.
Tyvärr funkade inte min moddade framväxel med klingan och jag fick helt enkelt klippa bort den, vilket resulterade i att var 4min hoppar kedjan av och jag får stanna för att lägga på den igen.
Mitt psyke fixar detta i 35km innan jag bryter ihop totalt och sätter mig i skogen och tjurar………
Kanske inte så lustigt att detta var året bottennapp.
Till dom trevligare racen hör definitivt Lida Loop, rätt långt och ordentligt tekniskt samt pigga ben borgade för en kalas dag med en helt okej placering också, 8a.
Så klart gjorde man vissa val av tveksam karaktär även denna dagen, som vägvalet innan banans största lerhål. När publiken runt om tystnar och tar ett kliv bakåt vet man att det högst troligen kommer gå åt H-vete.
Bilden ovan är väl kanske inget man är särskilt nöjd över, särskilt inte eftersom jag sekunden innan ropar att framförvarande ska hålla åt sidan för här kommer minsann jag…….
När jag kör upp nyllet ur leran börjar alla plåta och jag inser att detta kommer jag få höra, länge.
Annars gillar både Thomas och jag Bockstensturen i Varberg, kanske inte direkt tekniskt men längsta loppet i Långlopps Cupen och riktigt fin terräng.
Eftersom stigarna är så fina rekommenderar jag gärna detta lopp för nya som vill testa Långlopp.
Gårdagen bjöd på Team ÖsterCykel spinning och lokalen var i det närmsta full, verkligen kul och motiverande!
Thomas instruerade och motiverade oss med bravur, efteråt blev vi intervjuade men mer om detta längre fram;-).
//Victor
57.699826
14.120428