Ja det här var väl egentligen ett misslyckande, fast ett väldigt lyckat sådant:-).
Laddade upp i går med att lägga mig strax efter 23.00 och klockan var ställd på 05.00, däremellan hann jag lägga om barn och fösa ut katter från sovrummet. Vaknade allt annat än utvilad och en smula stressad för jag hade inte hunnit packa inför racet.
Kom ändå iväg kl 06.00 och hämtade upp Thomas.
På väg ner till Varberg började regnet falla i Ullared men eviga optimister som vi är var vi övertygade om att det troligen var en extremt lokal skur……..
Där hade vi fel skulle det visa sig men faktiskt så var det uppehåll medan vi bytte om och hämtade nr lappar.
Värmde upp med att åka den sista delen av banan utmed stranden, blåste rejält och regnet låg hela tiden i luften. Båda insåg att om man skulle överleva den sista biten över fälten i motvinden så gällde det att försöka hitta en bra grupp som kunde samarbeta.
Starten gick och faktiskt gick det inte helt okontrollerat fort som det gärna gör på denna banan då dom första kilometrarna går genom stan ut mot landsbyggden på fina asfaltsvägar, hade inga större problem att hänga med med mina 38/12 i utväxling.
Hade bra häng i främre klungan och det var inga konstiga omkörningar eller annat som riskerar att orsaka mass krascher.
Låg bakom en Eksjö cyklist som i den inledande traktorvägen med sprängsten kör sönder ett däck, han tvärnitar och i sladden skickas en stor sten upp mot mitt vevpartiet. Först är jag nöjd över att den inte satte sig i mitt smalbenet men sen inser jag att den troligen träffade en kedjelänk för vid varje varv hoppar kedjan till. Minuten senare är det dags för den första stigningen och när jag växlar ner viker sig den skadade länken och katastrofen är ett faktum.
Just där och då inledde jag men en ramsa svordomar och övervägde att slänga cykeln i diket för att köpa ett bowlingklot istället…….. Som tur är insåg jag att det knappast var cykelns fel och att bryta inte är ett alternativ. DNFar gör man när kroppen ger upp eller bakhjulet typ ser ut som ett taco skal och så illa var det inte men jag behövde en kedjebrytare illa kvickt för att lösa bekymret.
Så jag började springa uppför backen i hopp om att någon i publiken skulle ha en i bakfickan.
Några hundra meter efter backen så står en kille från Täby CK och undrar om jag behöver låna en kedjebrytare möjligen;-).
Tog bort två länkar på rekordtid, tror inte själva brytandet och ihopsättningen tog mer än 50 sekunder faktiskt, tyvärr tog ju springandes en massa tid och jag var nu ensam i skogen, verkligen sist.
Började jaga rätt frenetiskt och kom ifatt bakre gruppen och gick om och så fortsatte det i ca timmen innan jag började känna igen folket runt mig igen.
Kom ifatt en grupp med Mariestad cyklisten Jonas som jag känner sen innan. Vi fick någon slags tyst överenskommelse om att dra ifrån klungan och ge järnet mot målet.
Körde på rätt hårt i ytterligare några mil men sen tappade tyvärr Jonas och det tig en stund innan jag jagade ifatt en ny gruppering.
I den gruppen fanns två andra i min klass som jag absolut inte var villig att ge bort en placering till så likt förra året var planen att när vi kommer ut på fälten 20km innan mål så rycker jag och förhoppningsvis går jag fri.
Nu visade det sig att fälten mer platsade i Belgisk cyclokross, lervällingen där efter regnet som nu hade strilat ner gjorde det knappt möjligt att hålla styrfart.
Jag fick vackert vänta med mitt ryck tills vi kom in i Varberg igen och närmade oss dom sista km innan mål.
Rycket lyckades och jag passerade mål med knapp marginal innan mina kombattanter.
Eftersom jag fixade med kedjan så körde jag inte för någon placering utan snarare för att få ett riktigt okej träningspass, men tydligen hade jag kört upp mig till en nionde placering.
Så här efter så vart det ju surt med kedjan för benen kändes strålande hela vägen och hade mina 4-5min strul raderats så hade ju slutresultatet blivit helt annorlunda.
Årets Bockstenstur var den roligaste jag kört, om det beror på det geggiga underlaget med hala stenar och rötter som jag gillar eller om det berodde på att jag genom kedjebrottet kunde köra mer avslappnat utan press på placering vet jag inte, kanske var det en kombination av dom båda.
Nu är långloppscupen avslutad och vi ser fram mot dom sista XC racen innan cyclokross säsong tar över!
//Victor