Bockstensturen

Ja det här var väl egentligen ett misslyckande, fast ett väldigt lyckat sådant:-).

Laddade upp i går med att lägga mig strax efter 23.00 och klockan var ställd på 05.00, däremellan hann jag lägga om barn och fösa ut katter från sovrummet. Vaknade allt annat än utvilad och en smula stressad för jag hade inte hunnit packa inför racet.
Kom ändå iväg kl 06.00 och hämtade upp Thomas.
På väg ner till Varberg började regnet falla i Ullared men eviga optimister som vi är var vi övertygade om att det troligen var en extremt lokal skur……..

Där hade vi fel skulle det visa sig men faktiskt så var det uppehåll medan vi bytte om och hämtade nr lappar.
Värmde upp med att åka den sista delen av banan utmed stranden, blåste rejält och regnet låg hela tiden i luften. Båda insåg att om man skulle överleva den sista biten över fälten i motvinden så gällde det att försöka hitta en bra grupp som kunde samarbeta.

Starten gick och faktiskt gick det inte helt okontrollerat fort som det gärna gör på denna banan då dom första kilometrarna går genom stan ut mot landsbyggden på fina asfaltsvägar, hade inga större problem att hänga med med mina 38/12 i utväxling.
Hade bra häng i främre klungan och det var inga konstiga omkörningar eller annat som riskerar att orsaka mass krascher.

Låg bakom en Eksjö cyklist som i den inledande traktorvägen med sprängsten kör sönder ett däck, han tvärnitar och i sladden skickas en stor sten upp mot mitt vevpartiet. Först är jag nöjd över att den inte satte sig i mitt smalbenet men sen inser jag att den troligen träffade en kedjelänk för vid varje varv hoppar kedjan till. Minuten senare är det dags för den första stigningen och när jag växlar ner viker sig den skadade länken och katastrofen är ett faktum.
Just där och då inledde jag men en ramsa svordomar och övervägde att slänga cykeln i diket för att köpa ett bowlingklot istället…….. Som tur är insåg jag att det knappast var cykelns fel och att bryta inte är ett alternativ. DNFar gör man när kroppen ger upp eller bakhjulet typ ser ut som ett taco skal och så illa var det inte men jag behövde en kedjebrytare illa kvickt för att lösa bekymret.
Så jag började springa uppför backen i hopp om att någon i publiken skulle ha en i bakfickan.
Några hundra meter efter backen så står en kille från Täby CK och undrar om jag behöver låna en kedjebrytare möjligen;-).
Tog bort två länkar på rekordtid, tror inte själva brytandet och ihopsättningen tog mer än 50 sekunder faktiskt, tyvärr tog ju springandes en massa tid och jag var nu ensam i skogen, verkligen sist.
Började jaga rätt frenetiskt och kom ifatt bakre gruppen och gick om och så fortsatte det i ca timmen innan jag började känna igen folket runt mig igen.
Kom ifatt en grupp med Mariestad cyklisten Jonas som jag känner sen innan. Vi fick någon slags tyst överenskommelse om att dra ifrån klungan och ge järnet mot målet.
Körde på rätt hårt i ytterligare några mil men sen tappade tyvärr Jonas och det tig en stund innan jag jagade ifatt en ny gruppering.
I den gruppen fanns två andra i min klass som jag absolut inte var villig att ge bort en placering till så likt förra året var planen att när vi kommer ut på fälten 20km innan mål så rycker jag och förhoppningsvis går jag fri.
Nu visade det sig att fälten mer platsade i Belgisk cyclokross, lervällingen där efter regnet som nu hade strilat ner gjorde det knappt möjligt att hålla styrfart.
Jag fick vackert vänta med mitt ryck tills vi kom in i Varberg igen och närmade oss dom sista km innan mål.
Rycket lyckades och jag passerade mål med knapp marginal innan mina kombattanter.

Eftersom jag fixade med kedjan så körde jag inte för någon placering utan snarare för att få ett riktigt okej träningspass, men tydligen hade jag kört upp mig till en nionde placering.
Så här efter så vart det ju surt med kedjan för benen kändes strålande hela vägen och hade mina 4-5min strul raderats så hade ju slutresultatet blivit helt annorlunda.

Årets Bockstenstur var den roligaste jag kört, om det beror på det geggiga underlaget med hala stenar och rötter som jag gillar eller om det berodde på att jag genom kedjebrottet kunde köra mer avslappnat utan press på placering vet jag inte, kanske var det en kombination av dom båda.

Nu är långloppscupen avslutad och vi ser fram mot dom sista XC racen innan cyclokross säsong tar över!

//Victor

Snart dags för Bockstensturen

På lördag tidig morgon styr bilen mot Varberg och Bockstensturen! Nästan 1500 anmälda och fler lär det bli med efteranmälnigarna.
Kul att det kommer så mkt folk och en bra bana som sväljer mkt folk. Mer av ett grusvägsrally än teknisk stig men dom stigar som finns är så pass fina genom bokskogarna att man nästan glömmer dom ibland lite sega grus och traktor bitarna.
Står i valet om jag ska byta fram klinga på hojen till lördag, kör med en 38T där nu och det finns nog risk att jag trampar ur den, ialf på dom inledande partierna där farten ibland är riktigt hög.

Veckan har annars bjudit på oroväckande lite träning, har känt mig sliten sen SM så en pendlings dag i tisdags och idag sen blir det ett pass 4×4 ikväll för att få igång systemen.
Vila imorgon och fullgas på lördag, hoppas på att segheten släpper.
Förra året blev jag tia i Varberg, hoppas på att kunna förbättra den placeringen i år.
Men vi får se hur långt kroppen orkar.

Märks att hösten är på väg nu, imorgon blir det lampa på hojen ialf på väg till jobbet. Vindvästen har varit på någon vecka och likaså benvärmarna, allt detta pekar på att det är dags att limma tuber på CX hojen och vänta in wåffelcrossen i oktober!

//Victor

XCm SM 2013

Ja då var det gjort…… Har som jag skrivit innan fokuserat rätt hårt på denna tävlingen och därför var det lite tråkigt att motivationen sjönk 14dar innan.
Men i lördags efter test körningen av banan var allt negativt som bortblåst, underbar bana som bjuder på en del riktigt tekniska partier och några kluriga nedfarter där man måste ha tungan rätt i mun för att köra fort.
Terrängen runt Hovdala slott har Hässleholms CK lyckats utnyttja exemplariskt enl mig, inte en stigning har dom missat och finns det en stig att köra på istället för traktorvägar så gäller stigen, hatten av till er som vågar göra en längre hyggligt tuff Mtb bana.

Bilden är tagen från ett parti kallat Caspers Minne, rejäla stenar som snabbast gick att köra genom att åka ovanpå några av dom största istället för runt.
Partiet efter kom att påverka mitt egna lopp högst påtagligt…

Vi bodde kungligt på ett riktigt schysst vandrarhem tillsammans med ett gäng andra cyklister, några vi träffat tidigare och några nya ansikten alla trevliga och förväntansfulla.
Självklart ville jag ge Scalpelen dom bästa av förutsättningar till att prestera och överlät min säng till henne.

Thomas hade inte en lika lugn kväll som jag, började med att en kloss från skon lossnade vid banan, sen upptäcktes ett ekerbrott runt 22 tiden och reservhjulet höll inte luften. Som ni säkert fattar var det så där lagom livat då:-).

På söndagen rullade vi ut till banan och allt kändes toppen, benen var pigga och huvudet inställt på att köra fort. Redan för flera veckor sedan var min tanke att så klart prestera bättre än min 8 plats i fjol men helst topp 5 med en bra känsla.
När starten gick så kom jag iväg bra, uppför den inledande grusbacken rasslar det till i hjulet framför och en gren far upp, visar sig sen att den fastnade i min växel men jag behövde aldrig stanna utan med en välriktad spark försvann den:-).
På första varvet låg jag i bra, hade ett hyggligt flyt uppför och på dom tekniska bitarna gick det fort. Trampade på mig lite syra dom inledande kilometrarna som tog onödigt lång tid att bli av med, nått att verkligen förbättra.
Första halvvarvet låg jag i hjul med Per Kumlin och Mattias Lundqvist, Per är stark teknisk och Mattias vann SM i par tempo för någon vecka sedan så här kunde det bli svårt att pressa sig fram tänkte jag. Men i en brant sandbacke gick jag om Kumlin och gav järnet för att skapa en lucka, framför var Mattias men i nästa tekniska nedförslöpa gick jag om han och lyckades få lucka där också.
Körde på allt som fanns och visste att om jag inte låg trea så var det sämst fyra och hade inga planer på att ge bort en ev pallplats.
Benen kändes tokigt fräscha efter varvningen.
I partiet efter Caspers minne hade jag tidigare valt en tajt vänsterlinje som var ett säkrare spår men nu kändes det som att vara jagad av en flock vargar så ingen tid gick att förlora. Chansade med ett högt högerspår där man fick inleda med ett litet hopp för att hamna rätt mellan stenarna. Misslyckas nått otroligt bra med det och landar med framhjulet mellan stenarna istället, en ljudlig smäll följs av en ordentlig luftfärd. Nått sjukt ont i armbågen och vänsterbenet fick jag när jag landade bland stenarna men var snabbt uppe på hojen igen övertygad om att dom som jagade skulle dyka upp vilken sekund dom helst.
Började trampa och upptäcker att framhjulet är snudd på tömt på luft, stressen där och då är mer än man pallar liksom. Fullständigt sliter bort skumpatronen från sadelstolpen och skjuter i en rejäl dos, däcket fylls och samtidigt passerar Kumlin och en annan.
Tar ytterligare några sekunder innan jag skruvat på ventilen och plockar upp flaskan som trillat bort i vurpan innan jag kan börja jaga igen.
Hinner tyvärr inte få kontakt med dom igen utan slutar på en femte plats i H30.

Om ”om” inte fanns är jag säker på att jag lyckats hålla undan men nu är det mer än cykla som gäller på en Mtb tävling, alla saker måste funka och vägvalen måste stämma, annars klantar man till det och missar värdefull tid.
Kan i efterhand konstatera att Kumlin gjorde ett riktigt starkt andra varv och segraren Joakim Berg körde otroligt bra och jämt, hjälmen av till er!!

Cykeln fungerade felfritt hela tiden och var verkligen fantastisk utför på dom kurviga och steniga stigarna!

Bockstensturen är nästa race och redan nu på Lördag, helt annan typ av bana med mkt släta fina stigar och mindre vägar.
Så nu hoppas jag svullnaden lägger sig på armen och benet så det går att ge fullgas i Varberg!

//Victor

Sveriges stigrikaste långlopp!

Ja så säger dom själva och nog stämmer det! Som ett långt, eller faktiskt jättelångt XC lopp kan man mer likna det som.
Jag och Thomas kom ner i dag och har test kört några mil på banan, vi kom på oss själva med att småle och bara njuta av dom flowiga stigarna och snabba underlaget. Några rätt tekniska bitar som troligen skulle blivit bortvalda på ett lopp i långloppscupen men här är det mer än okej, det är trotts allt ett svenskt mästerskap.

Här är ett av dom stenigare bitarna som man nog kommer få se både kolfiberskrap och avbrutna växelöron på imorgon.

Här är en nedförslöpa där det gäller att hålla kursen, orange färg betyder ”ont” alt ”dyrt” i värsta fall båda två.

Hur det än går imorgon är jag övertygad om att vi kommer få skitskoj! Roligare bana får man leta efter och underlaget är riktigt snabbt, ibland kanske en smula damm halt men inget att bry sig om.
Vädret ser ut att bli ca 10-12grader svalare än förra året vilket är välkommet då det var +32 grader, aldrig förr har jag haft så mycket salt i kläderna som då.
Vi har sett ut var våra langningsstolpar ska stå och allt verkar vara i sin ordning.
Självklart är det alltid något som ska strula och idag var det Thomas kloss under skon som bestämde sig för att det var en bra dag att lossna. Som tur var hade jag nya klossar och skruvar med så en kvart senare var allt åter lugnt:-).

Inkvarterade på ett riktigt fint vandrarhem men bara en säng var och självklart får man prioritera….

Litar på att Scalpelen ska vakna utvilad och fara fram ovanför stenarna i respektingivande farter i morgon.

Imorgon kl 11.06 startar vi, håll tummarna!!!!

//Victor

Det är mkt nu….

Hade tänkt att åka till Eksjö för deras Cup i onsdags men tiden räckte inte till tyvärr, riktigt tråkigt då det är super träning plus att jag behöver motivationen inför helgen. Istället blev det ett sent pass på TC med 4or, inte fel det heller men motivationen fick kanske inte någon jätte boost framåt.

Igår blev det tänkta passet utbytt mot ett husvagns köp, inget fel på det men fel tillfälle att hoppa över pass nu. Istället får jag göra gårdagens pass idag.
I morgon åker vi till Hässleholm för SM, testar delar av banan på eftermiddagen och på söndag kl 11 brakar det loss på riktigt.

Har fokuserat rätt hårt sista 10v på kommande helg och känslan har varit överlag riktigt bra, därför är det rejält irriterande att motivationen sjönk nu…. Hur som ska det ialf försökas att köras så hårt benen tillåter.
Banan är riktigt skoj, som en lång XCO bana typ och det passar mig bra.

//Victor

Bros-Cup

Tillbringade en timme i måndags med att montera ny kedja, kasset och växel vajer. Dom tidigare smidiga växlingarna kan nu mer liknas med en ljummen sommarkvälls bris mot kinden, eller ja ni fattar nog, det går sjukt smidigt helt enkelt. Kör med en 11-36 XX kasset, onödigt dyrt kan tyckas men gisses vilka växlingar den utför!! Det ÄR verkligen skillnad!

Tisdag kväll var det dags att slita på sakerna igen under Bros-Cup i Växjö. Leder Cupen där och är så klart intresserad av att fortsätta med det. Banan delade bitar av den första banan vi körde i Cupen med några undantag. En krävande slinga med några tekniska utförslöpor med mkt sten och några krävande motlut i mjuk mark. Överlag en skitkul bana som gav inget eller väldigt lite utrymme för återhämtning.

Startfältet bestod av dom vanliga plus några nya ansikten gemensamt för dom alla är att det är samling genuint trevliga prickar med ett brinnande intresse för cykling i dom flesta former, med i bilen ner var Gustav och Thomas så tillsammans var vi upp mot 20 pers kanske.
Banan var enl mig som klippt och skuren för Gustavs åkstil och förstod tämligen snart att det troligen skulle krävas en del för att hålla han bakom, helt rätt också då tanken just är att ”träna” på tävlingslika grunder.

När starten gick tog jag ledningen med Henrik och Gustav tätt i ryggen, vår trion höll sig första varvet då jag tyckte mig höra att Henrik började göra några misstag bakom mig, ökade tempot en smula och snart var det Gustav och jag som tog tätgruppen.
Där bakom tyckte jag han låg bra men tydligen hade Gustav andra planer för på tredje varvet började han stöta i backarna och jag svarade på dom två första men tredje fången gick han om, en meter blev två osv och tillslut orkade jag inte hålla hjulet. Avståndet ökade till kanske 40m in på fjärde varvet där Gustav går omkull (där var skadeglädjen hög) och jag har kontakt igen men säg den lycka som varar, några hundra meter senare strax innan jag planerade att försöka gå om i motlutet slår jag i en pedal i en sten vilket resulterar i att jag inte får i foten i pedalen (där är Gustavs skadeglädje hög).
På sista varvet lyckas jag sparka i foten men då är det för sent.
Ska sanningen fram hade det troligen inte spelat någon roll för Gustav hade bäst ben igår utan tvekan.
Thomas klarade sig igenom utan problem och placerade sig elva.

Så en andra plats trillade jag in på med 20-30sek upp till Gustav och en stund senare kom tredje man in. Ledningen i Cupen behåller jag och ser redan fram mot nästa och sista tillfället i Bros-Cup!

Ikväll var planen att åka till Eksjö för deras träningstävling men fick tyvärr lite emellan så det ser ut som om jag får stå över och istället ägna Monarken i källaren lite uppmärksamhet, troligen kommer det bli ett parti 4×4 eller kanske rejs ettor.

//Victor

Tio mil senare….

……är både jag och cykeln trötta. Kedjan behöver bytas och hojen har gjort sig förtjänt av en rejäl tvätt. Dessutom behövs det nog ett byte av växelvajer och kanske ytterligare ett par nya bromsbelägg till SM nästa helg.
Riktigt fin tur idag, i alla fall dom första tre timmarna, hade bra tryck i benen och motivationen kom tillbaka.
För att tvinga fram lite fart under passet, kan annars bli lite lojt när man glider på distans själv så såg jag till att ha en tid att passa i svärföräldrarnas stuga.
Där väntade en kopp kaffe och finfika, tiden till kaffe var tre timmar så jag gasade allt jag hade åt andra hållet i 1,5 timmar för att sen vända tvärt om och på detta sätt tvingas hålla minst lika hög fart tillbaka:-). Bra sätt att hålla farten hög och funkar nästan ännu bättre på väg till jobbet…..

Så tre timmar och 6mil senare fick jag en finfika på 20min innan jag fortsatte, bommade förresten tiden men inte pga slöhet utan den vidriga vinden satte käppar i hjulen så att säga. Dessutom felbedömde jag sista stigen som i huvudet var nån km, den visade sig vara 6km så tempot var det absolut inget fel på.
Fortsatte sen på Södra Vätterleden mot Bottnaryd och benen började göra sig påminda, drog i mig en gel av okänt märke som jag fått som test på någon tävling. Cherry Coke stod det på etiketten och det var det värsta jag smakat! Söt så tungan fastnade i gommen typ och smaken var vidrig.
När det var någon dryg timme hem öppnade sig himlen så klart och såg till att sista biten blev en fråga om överlevnad.
Hur som så överlevde jag och kan räkna in tio mil lite drygt på i huvudsak skogsväg och stig.
Första timmarna körde jag Tenhultsbanan som nu har en lite ny sträckning, upp och över en bergås med en rejäl nedförslöpa efter där jag höll på att gå över styret rejält. Backen är så brant så det hade varit en 4-5m ner innan marken tog emot:-).
Första delen av banan hade en del lera minst sagt.

//Victor