Ränneslätt 2013 – ur ett lagningsperspektiv

Klockan ringde idag vid 07:30, lite senare än vad den brukar ringa en tävlingsdag men eftersom jag inte kunde köra idag så hade jag erbjudit mig att langa. Lite pirrig och förväntansfull var jag allt ändå, tävling är ju alltid tävling och jag lever mig gärna in i loppen även om jag själv inte kör.
Idag skulle jag langa åt Victor, Gustav, Christer och Bernt så det var fullt på schemat.

Anlände till Eksjö vid 9:30 ute vid Bjälmenområdet för att tillsammans med Victor och Gustav analysera vart den bästa lagningspositionen skulle vara. Några backar analyserades och provkördes innan vi bestämde oss för vart jag skulle stå. Sedan var det snabbt iväg till målområdet för att plocka upp alla flaskor, insupa atmosfären runt tävlingen, prata lite med folk och supportera lite inför start. Riktigt avkopplande för att vara tävlingsdag för mig!

Strax innan 11 tog vi (jag och dottern som var med idag) bilen ut till Bjälmen för att möte upp startklungan ut på första slingan. Det är alltid trångt och går riktigt fort de första kilometrarna i ett långlopp och så även idag. Alla mina killar låg fint med i förstaklungan när de rullade förbi mig för att åka ut och njuta på första slingan.
Tiden gick fort och snart var motorcyklarna tillbaka med första tättgrupperingen strax efter. Nu gällde det att hålla uppsikt för att hitta killarna så att lagningen skulle gå rätt och alla skulle få det som de önskade. Lite nervöst var det. Placeringar räknades, tider kollades och plötsligt var de där. Det hade gott fort och riktigt bra, de var med och hade bra häng! Nu skulle de ut en slinga till. Skulle de orka hålla i, plocka några placeringar eller vad skulle hända på den lite tuffare andra slingan? Tiden gick med många nervösa och ”när kommer de” tittning på klockan. Täten passerade lika fort som förra gången, snabba killar det där. Bakom hade det börjat bli lite fler luckor och så också mellan mina killar. Allt flöt enligt plan, Victor malde på riktigt bra, Gustav och Christer fightades tillsammans och Bernt rullade in på en riktigt bra placering, halva loppet var gjort.

Nu var det dags att snabbt ta bilen ut till Sportstugan för att där langa för tredje gången. Såhär långt in i loppet brukar det inte hända så mycket med placeringar och tidsavstånd och så inte denna gång häller. Placeringarna var de samma för killarna och de malde vidare ut på sista slingan.

Händer något i ett långlopp så är det den sista timmen som det sker och då oftast pga att krafterna sinar och misstagen kommer. Så när jag stod förväntansfull vid mål så visst jag inte riktigt vad jag hade att vänta. Skulle någon ha kroknat eller hade någon riktigt pigga ben kvar?

Victor körde i mål på en hedrande tionde plats i sin klass med Christer ett par minuter efter sig. Gustav som egentligen inte gillar långlopp hade kroknat på slutet och meddelade tydligt att ”Detta var sista gången jag kör ett långlopp”, vi får väl se 🙂 . Bernt kom in ytterligare några minuter senare och gjorde en bra placering i H50.

Riktigt bra kört killar idag och minst lika roligt hade jag vid sidan av denna gång.

/Thomas

Hej Bloggen

Nu var det ett tag sedan från mig. Har inte haft mycket att skriva om det sista eftersom jag har ordinerats list vila/lågintensiv träning.

Efter mitt dåliga resultat på Lida Loop så bokade jag upp ett test på Aktivitus för att stämma av hur det egentligen ser ut  och få lite input. Utfallet från detta test var inte så roligt. Kontentan var att jag låg på samma nivå som jag gjorde innan jag gick in i vinterträningen förra året. Så av all den träning (8-10h/v) i vinter och vår så har det inte genererat något speciellt. Detta får jag analysera lite inför nästa vinter för upplägget då kommer inte att bli det samma kan jag garantera.
Efter testet så fick jag ett utlåtande av Mattias som innebar att jag skulle köra lågintensiv träning i två veckor för att ”pausa” kroppen lite och sedan ladda på förfullt på Rännesslättsturen. Så har också sket fram tills denna vecka då jag har åkt på halsfluss 😦 tråkigt tråkigt. Var sugen på att köra RST för det är en riktigt rolig tävling men nu får jag nöja mig med att langa lite under morgondagen i stället och supportera min team kollega Victor i hans framfart. Visst det hade varit roligare att köra själv men det är roligt också att stå vid sidan och uppleva loppet också.

Fick även mina insatsglasögon till mina nya sportglasögon från X-kross i veckan. Ska bli riktigt intressant att komma ut och testa dessa för att se hur de fungerar och känns. De ser mycket lovande ut. Jag kommer framåt göra ett inlägg ang det här med sportglasögon för oss som har brytningsfel (eller vad det nu heter) och behöver insatser eller slipande sportglasögon.

Nu laddar vi på olika sätt inför morgondagen. Vi kanske syns där?

/Thomas

Då ska vi se….

Hmmmm två dar kvar innan Ränneslätt och faktiskt verkar det bli uppehåll, men YR.no har ju likt så många gånger förr visat att dom kan ha mer fel än rätt.
Eksjö är ju tävlingen då det mesta för mig verkar jävlas så troligen öppnar sig väl himlen och jag blir omkörd utmed banan av Noarks ark….

Gårdagen blev ett trevligt pass med Gustav, klassiker över Taberg och ner mot dalen igen med spontana ryck i backarna. Hyggligt avslappnat och riktigt roligt, Gustav kom inte riktigt överens med sina ben som hellre ville ligga hemma. Eftersom han och jag kör i samma klass på Söndag hoppas jag så klart att den känslan är kvar då också;-). Nu vet jag allt för väl att när det är skarpt läge presterar han ändå, oavsett vad benen vill eller tycker.

Denna dan har också spenderats i sadeln fast mer avslappnat, nämligen med cykelvagn bakom med ungar och saft. Målet var kosafari på dom när liggande grusvägarna:-).

Vi hittade både kossor och nya vägar så det får man anse vara lyckat:-).

Innan dess besökte jag ÖsterCykel som fick sin dagliga leverans av cyklar, bl.a. så kom 2014 års flash 29″. Riktigt fräsch hoj och till o ned jag som är en smula skeptisk till 29″ tycker den ser bra ut i geometrin.
Den ska jag provcykla snart bara för att se om den är lika snabb som den ser ut;-).
Hämtade nya belägg till cykeln igen, sand+vatten formligen äter belägg och tyvärr drivlina också men den får gå några timmar till.

//Victor

Lunch backar:-)

Kände mig sliten i söndags så vilade igår, har tänkt om med veckans pass och gjort dom kortare med bibehållen intensivitet. Tanken med det skulle vara att öka chanserna till att hinna återhämta sig mellan passen, om det nu funkar praktiskt vet i tusan men värt att testa:-).

Idag kändes det ialf bra, fick tid på lunchen att dra igenom ett pass med backar.
Tog tid på mig med upp värmningen och hittade en riktigt rolig och brant nedförslöpa på några hundra meter, den slutade med ett rejält dropp över sten och rötter.
Riktigt rolig så jag körde ner och upp fyra gånger, dom tre första övade jag på tekniken och den sista gången övade jag på att ta emot min gubbkropp med huvudet.
Med en åsnas envishet vägrade jag släppa taget runt styret i något slags hopp om att jag skulle reda ut situationen.
Inte ens när huvudet träffade marken släppte jag styret utan först när hela ekipaget började glida nerför slänten insåg jag att det här troligen inte skulle gå att reda ut. Idiotiskt.

Med stukat självförtroende slutade jag med att åka nedför och begav mig till backen jag skulle åka uppför istället. Getstigen heter den och är särdeles överjävligt brant, särskilt på näst sista och sista intervallen.
Hur som så var tiderna hyfsat jämna och kroppen svarade hyggligt som sagt.

Efter min punktering förra veckan med tillhörande punkterings vätska fontän så var det troligen dags att fylla på med mer Geax vätska, i bara farten bytte jag
växelvajer också.

Imorgon bitti är det dags för ännu ett försök med Villes rejsettor, hoppas på guldben då:-).

//Victor

Snark….

Vilodag idag, hoppas på att mina trötta ben tackar mig genom att vara oförskämt pigga och alerta resten av veckan. Eller i alla fall på Söndagens Ränneslätt….
Total vilodag är det väl iofs inte då cykelkärran har packats med ungar och saft, sen bor jag ju vid en dalgång och sjön ligger på andra sidan så det blir ju en rätt rejäl stigning.
Men knappast inget att skriva om i träningsdagboken……:-).

Under gårdagen var det ett konstant regnande med skurar mellan ösregnet till o med. Vek ner mig inför vädret och det planerade distanspasset byttes mot 4×4 på Monarken istället.
Var ett tag sedan jag körde intervaller på TC nu och det lät watt siffrorna mig veta, inte katastrof dåligt men heller inget att skylta om.

//Victor

Mer regn och blåst.

Eftersom det är midsommar så ska det så klart regna, tradition är tradition och ska ju följas. Men nu är midsommaren över så ge mig sol och torra stigar nu.

Egentligen skulle jag vara ute på ett 3-4timmars distanspass nu men när klockan ringde 0600 och regnet slog mot rutan föll motivationen som en sten.
Dessutom tror jag inte kroppen behöver mer distanstempo nu, den sista veckan skulle i almanackan vara tuff men blev väl inte riktigt som tänkt.
Material fel strulade till ett pass som blev totalflopp, dom andra passen som skulle innehållit en massa hårda intervaller blev mer åt gråzons hållet med två timmar rull och sen några korta ruscher. Visst det är cykling det också men inte den sort som man blir effektivt snabbare av.

För att göra bot idag när latmasken slog till så ska jag ner och riva av ett pass med hederliga fyror på lunchen, därefter blir det gråzons cykling med sporadiska ryck i nån backe från min mamma där kaffe ska inmundigas senare under eftermiddagen.

Annars har första semester veckan varit okej. Invigde den nybyggda cykelkärran för ungarna och den funkade kanon.
Packade in ungar, kakor och saft i kärran och drog till sjöss, eller åtminstone till stranden. Cykelturen dit var lika uppskattad som stranhänget vilket borgar för fler trevliga turer.

En vecka kvar till Ränneslätt nu, formen känns väl inte direkt strålande för tillfället men sånt där kan ju ändrad med några timmars mellanrum, vi får se vad några dagars träning till och sen någon lugn dag kan göra.

//Victor

Fail!

Gårdagens pass som verkade kunna bli hur bra som helst slutade i moll.
Jag och Anna tog följe upp mot och förbi Tabergs topp med siktet inställt på Thomas och min teknik slinga.
So far so god, och turen till tekniken blev rätt lugn med några stopp nedför Masugnstigen och ett tidigare där Anna blev hängandes runt ett staket;-).
Kul det här med cykel, särkilt när det inte är man själv som står på huvudet. Ingen fara skedd, bara ett nytt blåmärke och ett lätt stukat självförtroende.
Ska tilläggas att jag själv stått på huvudet vid exakt samma rot ett antal gånger och lika många gånger har jag varit tacksam för att staket finns där, det är en rätt bra bit ner till marken och man skulle förmodligen inte cykla hem därifrån om man gick den vägen över styret.

Väl på teknikbanan skulle 5varv i tävlingsfart avverkas, jag hann 0,5 innan jag beslöt mig för att tvinga kedjan över kassetten bak. Som om det inte vore dumt nog så slutade jag inte trampa omedelbart utan hann ett halvvarv och en fastkilad kedja var ett faktum.
Korkat och nästan självförvållat. Hade det varit skarpt läge på tävling hade jag troligen aldrig förlåtit mig själv och självklart straffat mig med fyror på TC tills lungorna kollapsade.

Eftersom det var träning beslöt jag mig för att straffet räckte med promenaden hem bärandes på cykeln och ett Tabata pass i källare direkt vid hemkomst.
Nu blev det inte promenad hela vägen hem för Thomas hade vänligheten att plocka upp mig halvvägs, tack för det!

Vilodag idag och full fart x 2 imorgon, Ränneslätt närmar sig och imorgon blir det dubbelpass med svintidig morgon på TC. Villes rejsettor ska mosas igenom och nu SKA det bli rekord!

//Victor

Ett lerigt Strömsberg

Regnet stod som spön i backen när jag rullade bort mot Strömmsbergs skogen, Christer skulle möta upp mig där och egentligen skulle Bernt vara på plats också. Men märkligt nog så när åskan började rulla fick Bernt mycket att göra på jobbet;-).
Hur som så stod minst 4 varv på Kärleksstigen på schemat, gott och gott var det skit kul! Riktigt roligt med sällskap av Christer också, man tar alltid i lite lite mer med någon annan på plats.

Bilden är från första långa stigningen på stigen, lerigt och rejält halt. Inte en chans att man kan ställa sig upp och trycka på här inte, då släpper bakhjulet direkt.

Nu blev det inte en sådan misär som det lätt blir med ösregn för lagom tills jag kom fram så slutade regnet falla.

Träningen i sig blev väl inte heller idag vad jag tänkt men mycket bra ändå.
Tanken var 4 varv på eller strax under max puls, men leran gör det svårt att pressa upp pulsen.
Men nu blev det hyffsat tryck på pedalerna och bra teknik träning istället.

//Victor

Kolfiber leder uppenbarligen elektricitet mycket bra…..

Hade en skön vilodag igår och dessutom första dag på semestern, inte illa alls.
Idag sken solen redan vid sex tiden och eftersom klockan hjälpte mig att vakna så sprang jag en runda innan familjen vaknade till liv.
Känns att jag inte sprungit sedan Göteborgsvarvet, klumpiga steg och rätt osmidig men ge det några gånger så brukar det släppa.

Ang överskriften så kommer vi till det nu.
På eftermiddagen stod 10x1min på schemat men eftersom det fanns tid över så skulle jag ta någon timme i hyggligt tempo innan intervallerna.
Började klättringen upp mot Tabergs västra topp via slalombacken likt förra gången jag var där. Efter några hundra meter planar det ut in i en hage, just där sträcker jag mig efter flaskan och dricker när det plötsligt tar tvärstopp, jag flyger över styret och fastnar i den övre av tre ståltrådar som spärrar vägen för kossorna.
Som om nu inte detta räckte till så var skiten strömförande och dom sekunderna innan jag lyckas trassla mig ur tråden och trilla ner var minst sagt smärtsamma.
Helt vansinnig och dessutom livrädd, eftersom jag fortfarande inte fattat vad som hänt börjar jag skälla ut kossorna som stod en bit ifrån och tuggade gräs.
Tog några minuter in i utskällningen innan jag sansar mig och ber kossan om ursäkt, knappast hennes fel att bonden inte satt upp några plastband i ståltråden.
Vänder mig om och ska trassla ut hojen som står upp o ner med tråden insnärjd runt styret, hinner inte mer än greppa ramen innan nästa stöt är ett faktum och mer blir det under den tid det tar att trassla ur allting. Självklart skriker jag svordomar åt kossan under tiden som till slut tröttnar på att ta skit från mig och går därifrån.

Fortsätter i rask takt mot toppen och börjar se fram mot nedfarten på Masugnstigen/a. Från fika borden på Västra toppen tar det för mig 4min58sek innan man kommer ner till stugan vid gruv ingången om nu någon skulle vilja ha en tid att åka mot.
Ha nu i åtanke att jag inte sitter på någon Downhill rigg med 200mm fjädring också så vi inte jämför äpplen och päron:-).
Väl nere så tar jag fart mot stället där intervallerna brukar köras, hinner inte mer än en meter innan framhjulet kör på nått och punkan är ett faktum.
Däcket sprutar Geax tätningsmedel för varje varv men efter några tiotal meter har det tätat, verkligen helt suveränt att åka slanglöst!!
Ännu bättre hade det varit om jag haft med en kolsyre patron så jag kunnat fylla på den luft som hann smita ut, tyvärr låg den kvar hemma så det blev att dra sig hemåt lite försiktigt.
Körde förbi grusbacken upp mot tennisplanen i Flahult och den är så pass brant att belastningen på framhjulet är minimal så jag körde tio st back intervaller på ca 45sek var där istället.

Dagens träning blev väl kanske inte helt som tänkt men bra ändå, benen är trötta och det är ju huvudsaken.
Nya tag imorgon!

//Victor

Test av Ränneslätt

Fick ett erbjudande av Mattias i Eksjö Cykelklubb om ett distanspass på Ränneslätts banan, klart man inte säger nej till både trevligt sällskap och fina stigar.
Vädret fanns det lite mer att önska av men till största delen sken solen även om det kom några skurar.

Ränneslätt är en riktigt rolig tävling med en lagom mix av stig och grusväg, även om det enl mig gärna hade fått vara ännu ner stig men det ska ju passa alla som sagt.
Mötte upp Mattias vid åtta tiden och målet var lite drygt tre timmar körtid och så mycket av banan som möjligt.
Vi hann med 73km av dom 77 som varvet mäter, tiden landade på 3h24min och det vi struntade i var den snabba biten som jag tror kallas endurostigen.
Allt som allt betyder siffrorna att det gick hyggligt snabbt.

Snabbt gick det också i kurvan där Mattias var så nära att vurpa att det inte går att komma närmare en vurpa, en kvick justering räddade situationen men den spräckta sadeln var ett faktum;-).

Smått imponerande att lyckas med det genom att parera med insida lår, misstänker en kraftig lårkaka där nu;-).

Förutom den incidenten gick allt bra och stigarna är lika fina som jag mindes från ifjol.
Ränneslätt är annars loppet som jag dom sista åren floppat rejält på, förra året fastnade en pinne i kassetten vilket gjorde att enbart högsta och näst högsta växeln gick att använda. När det hände var det ”bara” 40km kvar vilket gjorde fullständigt mos av mina ben.
Jag gick stenhårt in i väggen och den tröttheten måste upplevas för att förstås, om någon tror att det räcker med att sätta sig en stund är det kolossalt fel.
Jag snackar om en trötthet då man snarare önskar att hojen imploderar eller att vurpan och ett ev benbrott är ett faktum så man har ett giltigt skäl till att kliva av banan och åka hem.

Bilden ovan är tagen på väg ner från Basta berget någonstans i mitten på andra loopen (tror jag), kanonfin åkning med mkt rötter och sten.

Tycker verkligen ni i närheten ska passa på att åka, särskilt ni som bara kört typ Rallarloppet eller CykelVasan.
Ränneslätt har helt annan karaktär än ovan nämnda lopp och betydligt mer utmanande men också mer intressant. Dessutom gör den vana och trevliga banpersonalen i depåerna allt dom kan för att höja moralen.

Här är Mattias, nöjt poserande vid ett av vattenhålen utmed banan:-).
Tack för visningen och jag hoppas det hinns med fler gånger innan skarpt läge om två veckor.

//Victor